lva.blogg.se

Nyss hemkommen från en kväll på Trästocks med Stina. Lite småkall och småhungrig äter jag lite innan jag ska krypa ner i sängen med älsklingen. Stackarn jobbar förmiddag i helgen, så jag försöker vara så tyst jag kan så han inte vaknar.

Åter till rubriken. Jag ska ner 20 kg. När jag har klarat det ska jag köpa den finaste klänningen jag sett från sweden rock shop. Den kostar visserligen 800:- men den är verkligen to die for. Sen ska man bara hitta tillfällen att använda den... Dom har så mycket fint på sweden rock shop, så det är nästan farligt att vara inne där och kolla, man blir sugen på så mycket fint! Därför är det bra att sätta det som en belöning istället då man uppnår något. Så förhoppningsvis har jag en ny fin klänning att flasha med till jul/nyår. Och för alla er som undrat hur den ser ut...

TADA!


Bilderna är från hemsidan. Klicka för större.

Är den inte underbar så säg. Me <3

Ska försöka hålla mig från att beställa annat också, som tex den här jackan, eller något annat fint...
Håll tummarna att jag klarar det!

Det här är nog årets sommarplåga för mig. Fast plåga på ett bra sätt, eftersom det är en väldigt bra låt. Försöker göra mitt bästa för att inte lyssna sönder den bara.

Honest Bob and the Factory-to-Dealer Incentives - I get by




Videon är lite tråkig kanske, men ni kan ju i alla fall sjunga med i texten :)

...och det känns helt underbart! Lite speciellt med första semestern. Dels för att det var typ 7 år sen eller nåt som man fick vara ledig på sommaren (och inte bara en vecka i augusti), sen för att man får vara hemma men ändå få betalt. Speciell känsla. Hoppas bara vädret blir lika fint som i helgen, men det är väl skönt att vara ledig ändå.
Har inte planerat något speciellt. Peter jobbar ju så det blir väl mest att vara hemma och ligga på balkongen med en smoothie eller i stugan, och sen hitta på små dagsutflykter om det är fint väder.
Lite svalare idag än det var i helgen i alla fall, ska inte klaga på värmen, men det är ganska skönt att temperaturen ligger runt 20 grader och inte runt 30... Men det värsta är inte att det är varmt ute utan att det blir så himla varmt inne, och det är hemskt att försöka sova på kvällen...
Sen i lagom tid så kom Elloskatalogen för höst/vinter 2009 nerdimpandes i postlådan i slutet på förra veckan, som om man är jättesugen på att titta på långbyxor, stickade tröjor och täckjackor nu...

Det är hett hett hett idag. 30 grader i skuggan på våran balkong. Det är skönt, men samtidigt lite jobbigt för man blir så trött och slut att man inte orkar göra så mycket, men man ska inte klaga, absolut inte, bara önskar sig lite semester. Bara en vecka kvar nu, sen blir det fyra härliga veckors semester! Min första semester, och det ska bli så skönt! Ser verkligen fram emot det. Har inte planerat något, utan jag ska bara vara hemma eller i stugan, ligga på balkongen och ha det skönt, fara och bada och göra andra sådana dagsutflykter. Helt enkelt bara vila upp mig.

Igår var jag på stan och shoppade lite (något måste man ju förstöra lite pengar på då man fått lön)

Först lite handlig på Biboköp (en av mina favoritaffärer, dom har så mycket fint där..)

På biboköp inhandlades bland annat en fin bunke, röd och vit med handtag. Och den är i porslin, snyggt!
En fin gammeldags skopa i metall
Fina träbestick
Köpte även ett kokboksställ

För att fortsätta på köksatteraljer så fick jag även på posten ett inrop från Tradera.

En snygg sockerströburk i metall med fina smultron och blåbär på. Praktisk och snygg
'
Sist köpte jag även ett par skor. Har varit lite småsugen på ett par träskor ett tag, så jag kunde inte motstå dessa när jag såg dem!


(Klicka på bilderna så blir dom större)
Från Inga from Sweden. Så söta och snygga, och dessutom väldigt bekväma att ha på sig och gå i. Sen att de kostade 700 kr är en annan sak... Blanka och röda och snygga är dom också, som kontrast till alla mina andra svarta skor.

Nä, nu blir det en liten promenad och handla glass och lite middag. Som sagt riktigt glassväder idag!

Kommer säkert göra flera lite upprörda nu, men jag tänkte klanka ner lite på plast, speciellt Tupperware... Praktiskt kanske, men oj så fult och trist!
Jag är uppfödd i ett Tupperware-hus. Nästan hela mammas skafferi var fyllt med olika tupperwarelådor i olika färger och storlekar, stapelbara, fyrkantiga och praktiska. Tårtor som serveras från plastfat med plastkupa, till jul en så kallad "skinklåda" i plast att förvara julskinka i, en pepparkvarn i plast med utbytbara behållare (så man kan byta krydda utan att behöva tömma hela kvarnen). Och så alla dessa burkar i skafferiet, och matlådor (som även jag tycker är ganska praktiskt att ha i plast faktiskt).
I mitt eget kök nu har jag upptäckt hur illa jag tycker om plast. Förutom alla dessa matlådor i olika storlekar försöker jag undvika plast. Jag har istället fallit för en lite gammaldags/lantlig stil med förvaring i burkar av plåt och glas, och gärna köksredskap av trä istället för plast. Skafferiet ser inte militäriskt strikt ut med allt i likformiga burkar utan istället trängs några glasburkar med olika förvaringar av metall. Det äldre har förståss en charm, men det finns många fina nya saker också.
Här är några av de fina saker jag har i mitt skafferi

Lite diverse glasburkar. 1-liters (drygt) glasflaskor med hemgjord rabarbersaft (IKEA)
Små glasburkar med popcorn, cacao och hemgjort vaniljsocker (IKEA och Åhlens)
Liten burk med bakpulver, inropad på Tradera för 20 kr

Två fina kakburkar (eller att ha annat i). En i metall med glaslock och en i glas (IKEA)

Plåtburkar, både nya och lite äldre (typ 80-tal?) Som jag fått då jag handlat eller ärvt av mamma
Vetemjöl
Socker
f-müslie (med havregryn)
Ris

Några av mina fina saker, kanske inte allt är så gammalt och antikt, men det är mer känslan av äkta material som glas, trä, metall och stengods jag vill åt, inte att allt måste vara minst 50 år, även om dom burkarna oftast är väldigt fina. Skulle tex. aldrig få för mig att köpa en ful färgglad burk med tex oboy på...

Jag har såklart plastburkar också, men jag försöker att sortera bort dom... och hitta nytt eller begagnat i andra material.

Snyggare än plast, eller hur?

Känns bra att sveriges största skvallertidning, Aftonbladet, har viktiga saker att skriva om...

Artikeln handlar om att han måste skaffa nytt pass, för hans är trasigt. Bäst man antecknar...

Tredje helgen på rad nu som jag varit in till stan. För två veckor sedan var jag ute efter sommarkläder. Efter att ha städat igenom och ränsat garderoben insåg jag att jag knappt hade några sommarkläder! Typ en klänning, ett par shorts och kanske 2-3 kjolar (sommarkjolar då). T-shirts och linnen har man ju massa, men då blev det stan för att hitta lite sommarkläder. Blev inköp av två klänningar, en helvit och en vit med prickar. Även en ganska lång skjort-tunika som blir skön att ha till tights eller byxor, samt en del annat. Förra helgen var det stan igen, men inte lika mycket shopping. Köpte ett minneskort till telefonen, ett spel å så köpte Peter lite kläder. Idag var vi då på stan igen. Köpte en väska, en scarf, lite löshår och fina tavlor att sätta upp i vardagsrummet. Riktig shopoholic känner jag mig som...
Ikväll blir det eurovision med räktoast, nice nice :)

... det jag skrev om igår (eftersom hela veckan är eurovision), om Sverige och eurovision. Fasen så många DÅLIGA låtar Sverige har skickat, det är fasen otroligt att det har gått så bra som det har gjort...
Följande låtar undrar jag hur dom kunde ta sig så pass högt

2002 - Afro-dite Never let it go
Alltså var den bra? Känns som en typisk aerobics-låt, eller friskis och svettis, och inte ens en bra sån. För mycket av allt... Ändå slutade den åtta (av 24 bidrag)


2003 - Fame Give me your love
Den här låten slutade femma(!) 2003, idag skulle den väl knappt ta sig till final? Felet med den är inte att den är superdålig, felet är att den skulle lika gärna kunnat heta Take me to your heaven, eller Listen to your heartbeat (Friends 2001). Den låter som allt annat, och är inte intressant eller spännande på något sätt.


2005 - Martin Stenmarck Las Vegas
Denna låt kom i och för sig inte så bra, en 19:e plats och Sveriges sämsta resultat sedan 1992 då Christer Björkman kom på 22:a plats med "I morgon är en annan dag". Men jag måste bara ta med den för att folk ska förstå hur dålig den faktiskt är


Här är några exempel. Det finns många fler låtar som Sverige skickat som inte alls varit bra, men som ändå placerat sig topp tio... Var de andra bidragen så dåliga?

Malena vidare igår. Heja! =D

Så, semifinal ett ikväll. Blir det final för Sverige? Hoppas det, så mycket roligare att titta i helgen då. Har varit ovanligt lite "Sverige kommer vinna"-propaganda från tidningarna i år, eller så har dom inte börjat än.. eller så kommer det på söndag, att alla andra har fel som inte röstar fram oss till vinnare. För i Sverige verkar vi ju vara så bombsäkra på att vi ska vinna varje år, och gör vi inte det så låter det som att öst-stats maffian är framme och fuskar, för dom röstar minsann bara på varandra, och man borde bojkotta ESC och ECS borde delas upp i en tävlig för öst och en för väst...
Eftersom jag är lite av en ESC-nörd, här kommer lite statistik:

1. Förra årets topp-10
   Ryssland
   Ukraina
   Grekland
   Armenien
   Norge
   Serbien
   Turkiet
   Azerbajdzjan
   Israel
   Bosnien-Hercegovina
   Av dessa tio gav Sverige röster till fem (Grekland, Armenien, Norge, Serbien och Bosnien). Så det visar väl bara att Sverige hade ungefär samma smak som övriga Europa (förutom att vi inte gav Ryssland ett endaste poäng). Dessutom gav Sverige ganska höga poäng (5, 7 och 8) till Danmark, Finland och Island som hamnade på placering 15, 22 och 14. Sverige samlada ihop sina 47 poäng och en 18:e placering främst från de nordiska länderna (Island 3, Norge 7, Finland 5,  Danmark 8) och så 12 poäng från Malta. Kanske dags att börja prata om skandinavienmaffian?
2. För det andra så tycker jag inte man ska säga att det bara är "öst" som vinner heller. Om man räknar vinnarna från 1999, tio år tillbaka ser det ut såhär:
   1999 - Sverige
   2000 - Danmark
   2001 - Estland
   2002 - Lettland
   2003 - Turkiet
   2004 - Ukraina
   2005 - Grekland
   2006 - Finland
   2007 - Serbien
   2008 - Ryssland
   Nu kan man ju vara lite oense om vilka länder som hör till öst och inte, är det gamla Sovjet? Räknar man med Baltikum? Åt minstone 4 länder, Sverige, Danmark, Finland och Grekland räknar jag till väst, och i år är Norge storfavorit. Återigen, jag tror inte chansen att vinna beror på varifrån man kommer, utan hur bra ens låt är.
3. Vi blir alltid lika förvånade då vi inte vinner. Vi som har så bra musik. Genom åren har det gått rätt bra för Sverige ändå. Vi har fyra segrar, vilket placerar oss på en delad tredjeplats tillsammans med Nederländerna. Vi har även bra spridning på våra vinster. Av de länder som har fler segrar än oss är det ingen som har en vinst efter 1997. Sen är ju faktum att det inte är lika lätt att vinna idag. 1974 då vi vann med ABBA var det 17 st med, 1984 var det 19, 1991 var det 22 och 1999 var det 23 länder som tävlade. Tidigare år var man ju tvungen att stå över ett år om det hade gått dåligt året innan, men från och med 2004 så får alla länder chansen eftersom man började med en semifinal för de bidrag som inte kvalificerades genom placering tidigare år, 2008 gjordes detta om till två semifinaler som det är idag. I år är 43 länder med och tävlar, nästan dubbelt så många som 1999 så konkurensen är ju hårdare. Att man sedan 1998 fick börja ringa in och rösta tror jag också i viss utsträckning kan påverka, en jury skulle nog aldrig ha röstat fram Lordi som vinnare. I år har dom ju som kanske är bekant tagit tillbaka juryn till 50 %, rösterna består både av jury- och tittarröster. Tyvärr tror jag det medför att mer annorlunda bidrag som inte hör till klassisk schlager-pop kommer rasa, i alla fall för den svenska juryn...
4. De senaste 10 åren och sen man började med semifinaler har Sverige alltid varit i final, och det är inte dåligt, även om man vill få det att verka så. (Kanske har det också gjort oss lite bortskämda?). I finalen de senaste tio åren har vi 7 topp-10 placeringar, två 18:e-platser och en 19:e-plats. Sluta klaga! Det är inte dåligt. Och som sagts tidigare, vi kan inte vinna varje år, det vore orealistiskt.

Så what about årets tävling. Själv tycker jag att det är det bästa bidrag Sverige skickat sen typ 2000 då vi skickade Pontare (äntligen vågar vi skicka något annat än glad schlager-pop, tur att publiken inte valde Måns). Jag hoppas och tror att det kan gå ganska så bra även om det nog inte blir en seger. Det finns mycket dåligt och tråkigt i år, men förutom Sverige hejar jag nog mest på Bosnien-Hercegovina och deras låt Bistra voda. Hoppas på Norge också. Texten är inte så bra, men melodin med fiolerna och energin. Vinnare?
Sveriges 12:a hamnar nog hos Norge, eller Azerbajdzjan (Sverige inte bara ger sina grannar, även till andra svenska artister som tävlar för andra länder).
Lycka till :D

Alltså. Har varit lite slapp idag. Har i och för sig tvättat också, men i övrigt har jag inte gjort så mycket sen jag kom hem från jobbet. Satt och halvsåg på två program på svt play. Dokument inifrån om dels hur svårt det är att hitta kärleken, och sen hur svårt det är att ha vissa jobb, som nästan kräver att man arbetar och är tillgänglig 24 timmar om dygnet, och aldrig riktigt är ledig och nästan jobbar på semestern.
Jag blir så trött på såna människor att jag bara blir störd då jag ser på det. Först och främst det med jobbet. Visst man kanske älskar sitt jobb, man har kanske så att säga "valt karriären", man kanske känner pressen och trycket att efter man kommit hem och ätit middag så bör man koppla upp sig mot datorn och "jobba klart" hemma, om man nu har ett sånt jobb. Visst, man kanske har det så och kanske man trivs med det. Frågan är ju om man ska skaffa barn då? Eller familj.. och det tycker jag gäller för både män och kvinnor. Klart att man ibland kan måsta göra något hemmifrån eller jobba över, men varje dag? Dessutom visade det sig ju ofta vara sådana som hade väldigt stort inflytande själva över sin arbetstid, så även om det fanns en viss tid dom skulle jobba i veckan så jobbade dom mycket mer, obetalt. Som en sa, "det skulle inte funka att gå ner till halvtid för jag skulle ändå jobba lika mycket som en heltid". Det sjuka tycker jag är att i och med att det blir vanligare så sätter det liksom en standard. Om du inte jobbar så mycket, om du inte älskar ditt jobb så mycket att du vill jobba med det även på din fritid, då måste det vara något fel. Jag säger inte att dom människorna är sämre eller dåliga föräldrar, men man kanske inte kan ha allt här i världen. Man kanske måste offra något för att få något annat. Jag är glad att jag inte kan ta med så mycket jobb hem i alla fall, kanske inte så säkert att börja köra experiment i diskbänken. Däremot är det skönt med flextid så man kan jobba längre om man känner att man har mycket någon dag, och istället sluta tidigare en annan.

Andra programmet handlade om svårigheten att hitta kärleken, eller mest problemet det medförde att få barn sent i livet. Det var några tjejer, närmare 30 som alla var singlar, hade utbildat sig, rest runt och gjort olika saker, och nu började dom känna sig lite smått stressade över att bilda familj, och hur det nu skulle gå när dom fortfarande var på jakt efter den "prefekta partnern". Snarare låter det som dom är på jakt efter det perfekta livet, som inte finns. Den prefekta mannen, som ska vara både jämställd men "manlig". Han skulle ha mycket humor, vara högutbildad, helst händig, men det var inget måste. Han fick inte vara för liten och smal, för dom ville känna att dom kunde krypa in hos han och känna sig små. En ville att han skulle vara kreativ... Och dom ville lixom ha kärlek vid första ögonkastet, typ som i nån Hollywoodfilm då man springer på varandra på mataffären och så säger det bara "klick" och happy ever after. Förlovad efter ett år, gifta sig året efter, och sen barn. Då räknade hon ut att hon skulle ha sitt första barn innan 31... Och sen ville dom ha kvar sitt liv som dom levde nu, och ändå ha familj. Är det på fler än ett ställe som den här ekvationen spricker? Livet är inte som i "Desperate Housewives" eller "Vänner" eller annan valfri amerikansk film eller serie. Kanske kan man inte ha allt? En kvinna var över 40 och hon kännde att nu var hon mogen, nu ville hon skaffa barn. Att det finns risker och svårigheter med att skaffa barn efter 35 fanns som inte. Som sagt tidigare, kanske kan man inte ha allt, och kanske kan man inte vara perfekt.

Jag vill inte klanka ner på dessa människor. Alla gör sina val, alla har sina drömmar och förväntningar. Det jag blir störd på är hur det visas och framställs på TV. Jag blir bara irriterad. Suck

Såhär skulle man ha haft det på jobbet! Skulle varit coolt. Fast jag undrar vad arbetsmiljöavdelningen säger om varken skyddsglasögon, skyddskläder eller dragskåp... fast hon har ju handskar i alla fall...

Känns som att varje kväll jag ska sova så kommer ångesten. Ångest över något jag ätit, ångest över att det är ostädat, ångest över pengar, ångest över att någon kanske tycker illa om mig, ångest att kanske inte duga, ångest att jag inte pratat med mina vänner på ett tag (kanske har dom glömt mig?), och ångest över massa andra grejer mellan himmel och jord. Hur ska man få denna ångest, som sen är som bortblåst på morgonen, att inte komma smygandes igen på kvällen?

Har läst några blogginlägg nu som handlat om att ha barn vs. att inte ha barn, så jag kan väl lika gärna fortsätta.

Så fort man har en åsikt om, eller gör ett aktivt ställningstagande som går emot det som anses som det normala så är det av någon anledning otroligt provocerande för andra människor, och ibland får man också höra att ens eget val är fel/konstigt/dåligt. Jag märkte det då jag var vegetarian, jag märker det nu då jag inte dricker alkohol, och tydligen också om man inte vill skaffa barn.
Jag vet inte ens om jag vill skaffa barn eller inte. Jag har svårt att se mig själv som mamma, och känner ingen önskan eller längtan efter barn, samtidigt som jag har svårt att tänka mig att bli gammal och inte ha barn (alldeles ensam?). Kanske är det något man blivit inlärd. Att man ska ha barn, att det är det normala och därför det rätta. När jag var barn hade alla vuxna runt omkring en barn, eller så visste man inte men utgick ifrån att dom hade det. Kan bara minnas ett par som inte hade barn. Några vänner till mamma och pappa som vi brukade baka julgodis med, och om jag minns rätt så berodde det på att dom inte kunde få barn. Annars hade ju alla barn.
För ett par år sen var jag helt negativ till att skaffa bart, och som sagt idag så är jag mer bara osäker. Att jag har ändrart mig kan nog bero på flera saker. En pojkvän som man känner sig säkrare på kanske är en sak, och den fullkomliga baby-boom som råder på jobbet är nog bidragande faktorer (hittills i år: 2 arbetskompisar som fått barn, en som blivit morfar och en mormor, och senare ska våran chef få barn, och ca. 5 personer till ska bli mormor/morfar/farmor/farfar). Så klart blir man påverkad av alla magar och allt baby-prat också.
Tycker absolut inte illa om barn, och det behöver man inte göra för att inte vilja ha egna barn. Det jag alltid haft som "argument" (vilket jag tycker är helt sjukt att man måste ha argument för att man väljer att inte göra som alla andra oavsett om det gäller barn eller inte) för att inte vilja skaffa barn är främst två saker

1. Varför föda fler barn till en redan överbefolkad planet?
2. Varför föda ett barn till denna grymma värld. Med miljöförstöring, krig, svält och katastrofer å ena sidan och mobbing, ensamhet och utanförskap å andra sidan (Men det kanske mer speglar ens egen ångest som man inte vill att någon annan ska behöva uppleva).

Dessa argument har inget med den känslomässiga biten att göra, för den är mycket svårare att argumentera för.

En annan sak man ofta får höra om man säger att man inte vill ha barn är att "men du är ju så ung, du kommer att ändra dig då du blir äldre/mognare/hittar rätt partner" osv. Nu har man hört det så pass mycket att det är en sanning för en själv, och visst, jag ska inte hålla det för omöjligt. Man utvecklas ju hela tiden och ändras som människa med dom erfarenheter man får.

Efter en lagom virrig text , vilken är då min slutsats? Tja, att jag inte vet om jag i framtiden kommer att vilja skaffa barn eller inte, men det skönaste är ändå insikten att jag ju faktiskt inte behöver bestämma mig nu!