Socialisera
Jag vet inte om det bara är mig det är fel på, om jag är på något sätt konstig eller bara helt normal. Tycker det är svårt att socialisera med människor. Eller de flesta människor. Älsklingen går bra, och familjen, men kommer det till kompisar och arbetskamrater och sådant tycker jag det är svårt. Tycker det är svårt att veta vad man ska säga, hur man ska göra osv, så oftast slutar det med att jag inte säger så mycket alls. Allt det där som kändes naturligt förr, som att ringa en kompis kan idag kännas jättejobbigt. Jag tror att jag analyserar för mycket. Vad ska jag säga, vad tycker personen i fråga om att jag ringer, ringer jag vid ett dåligt tillfälle, säger jag konstiga saker som gör att personen tycker är konstig och så vidare och så vidare... Det känns lättare att inte ringa alls. Då får jag istället dåligt samvete att jag inte hör av mig, vilket gör att nästa gång kan kännas ännu jobbigare. Är det bara fel på mig eller känner alla såhär? Jag känner att jag inte behöver vara så social, jag trivs väldigt bra i ensamhet.
En annan sak som delvis har med socialitet att göra, men ändå inte kom jag att tänka på för någon vecka sen på jobbet. Jag ser verkligen inte mig själv som en pryd person, men jag är ingen människa som pratar om sex och sånt med kompisar, inte mycket, inte ens med mina bästa vänner. För mig känns det konstigt och för privat. På avdelningen på jobbet där jag är för tillfället är det två tjejer som är ungefär min ålder (20-25). Dom verkar väl känna varandra sådär halvbra, men började ändå prata om sex med varandra, inte så ingående, men ändå. Och då både jag och en annan var i samma rum. För mig känns det helt främmande, men kanske är det bara jag? Lilla pryda Elin?
Annars händer det inte så mycket. Började mitt nya liv i helgen. För att jag ska bli gladare och piggare ska jag röra på mig ordinerade läkaren. Så idag blev det promenad hem från jobbet, och i morgon blir det att gå dit. Duktigt!
För övrigt så verkar vi ha en höjdrädd kisse. Köpte ett stort (och dyrt!) klätterträd igår, men han verkar vara höjdrädd, man får lura honom att klättra upp. Hoppas han börjar vara där mer, annars får man väl försöka sälja det. Hans favoritplats är lilla korgen bredvid mitt skrivbord som jag gjort åt honom. Där sover han allt som oftast :)
En annan sak som delvis har med socialitet att göra, men ändå inte kom jag att tänka på för någon vecka sen på jobbet. Jag ser verkligen inte mig själv som en pryd person, men jag är ingen människa som pratar om sex och sånt med kompisar, inte mycket, inte ens med mina bästa vänner. För mig känns det konstigt och för privat. På avdelningen på jobbet där jag är för tillfället är det två tjejer som är ungefär min ålder (20-25). Dom verkar väl känna varandra sådär halvbra, men började ändå prata om sex med varandra, inte så ingående, men ändå. Och då både jag och en annan var i samma rum. För mig känns det helt främmande, men kanske är det bara jag? Lilla pryda Elin?
Annars händer det inte så mycket. Började mitt nya liv i helgen. För att jag ska bli gladare och piggare ska jag röra på mig ordinerade läkaren. Så idag blev det promenad hem från jobbet, och i morgon blir det att gå dit. Duktigt!
För övrigt så verkar vi ha en höjdrädd kisse. Köpte ett stort (och dyrt!) klätterträd igår, men han verkar vara höjdrädd, man får lura honom att klättra upp. Hoppas han börjar vara där mer, annars får man väl försöka sälja det. Hans favoritplats är lilla korgen bredvid mitt skrivbord som jag gjort åt honom. Där sover han allt som oftast :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är inte konstig. Jag har det också. Det är ett inlärt beteende. Vi har "lärt" oss att umgås är jobbigt och om det är jobbigt så är det skönt att slippa. Det är en flyktmekanism som finns i oss sedan grottstadiet då det mer handlade om när vi blev jagade av rovdjur exempelvis. Man sprang därifrån och slapp därigenom obehag. Och ju oftare och mer man springer bort, desto mer lär man kroppen att det man springer från är farligt. Så vi har "lärt" oss att umgänge är farligt. Vilket ju inte är sant. Springer vi från umgänget slipper vi "obehaget". Så, det behövs bara en ominlärning.
Trackback
