Går dåligt...
... med bloggandet. Jag tror inte att jag är någon skrivare egentligen. Hat så många tankar och funderingar på allt mellan himmel och jord, men kan som inte få ner det på papper (eller på tangentbordet i detta fall).
Många tankar och många känslor.
Idag har i alla fall varit en relativt bra vecka, men jag är ju så förbaskat trött. Igår somnade jag efter middagen och vaknade 5 minuter innan min träning började. Skit. Blev ett litet vredesutbrott, sen satt jag och kollade på bluebox.com, roliga saker där. Bokade klipptid nästa torsdag också, har tänkt page, det blir nog fint.
En sak som jag reflekterat över är mina humörsvängningar. Har dom alltid varit såhär eller kan det bero på något? Hmm.. Som sagt så ledde missandet av träningen till vredesutbrott där saker kastades i golvet... andra gånger är jag så känslig att minsta lilla grej får mig till tårar. Är det normalt? Sen denna förbaskade trötthet, men jag försöker jobba på...
Måste lära mig att tycka om mig själv också, men det verkar vara det svåraste. Jag har gått upp lite i vikt under sommaren/hösten, inte så jag ser obese ut, men ja, ni vet hur det är. Fast Peter försöker övertala mig om att jag är finare än någonsin. Men Elin vill inte lyssna på det örat. Jag kan ärligt säga att jag nog aldrig varit nöjd med hur jag ser ut, jag skäms för att säga det, men har flera gånger i mitt liv lite önskat att jag skulle få en ätstörning så att jag blir "snygg och smal". Det är helt sjukt, jag vet, men så är det. Då man ser på överviktiga på TV så säger dom ofta att folk ser ner på dom som om dom vore sämre människor för att dom är överviktiga, jag ser ner på mig själv istället.
Nog svamlande. Orion är fin, på fredag ska vi fira mamma, och nu ska jag gå och fortsätta mitt brödbak.
Många tankar och många känslor.
Idag har i alla fall varit en relativt bra vecka, men jag är ju så förbaskat trött. Igår somnade jag efter middagen och vaknade 5 minuter innan min träning började. Skit. Blev ett litet vredesutbrott, sen satt jag och kollade på bluebox.com, roliga saker där. Bokade klipptid nästa torsdag också, har tänkt page, det blir nog fint.
En sak som jag reflekterat över är mina humörsvängningar. Har dom alltid varit såhär eller kan det bero på något? Hmm.. Som sagt så ledde missandet av träningen till vredesutbrott där saker kastades i golvet... andra gånger är jag så känslig att minsta lilla grej får mig till tårar. Är det normalt? Sen denna förbaskade trötthet, men jag försöker jobba på...
Måste lära mig att tycka om mig själv också, men det verkar vara det svåraste. Jag har gått upp lite i vikt under sommaren/hösten, inte så jag ser obese ut, men ja, ni vet hur det är. Fast Peter försöker övertala mig om att jag är finare än någonsin. Men Elin vill inte lyssna på det örat. Jag kan ärligt säga att jag nog aldrig varit nöjd med hur jag ser ut, jag skäms för att säga det, men har flera gånger i mitt liv lite önskat att jag skulle få en ätstörning så att jag blir "snygg och smal". Det är helt sjukt, jag vet, men så är det. Då man ser på överviktiga på TV så säger dom ofta att folk ser ner på dom som om dom vore sämre människor för att dom är överviktiga, jag ser ner på mig själv istället.
Nog svamlande. Orion är fin, på fredag ska vi fira mamma, och nu ska jag gå och fortsätta mitt brödbak.
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag förstår hur du känner, men jag lovar... att vara i en ätstörning är inte värt det alls. Och man blir inte smal och snygg, man blir skelett och fruktansvärd och man blir aldrig nöjd, oavsett hur lite man väger eller hur smal man är - ätstörningen triggar en neråt hela tiden och man sabbar sitt sociala liv och alla sina relationer för allt man kan tänka på är mat och vikt och träning. Jag skulle kunna skriva så mycket om det här, men jag tror egentligen du vet. Ätstörningar ÄR ett helvete.
Postat av: Stina
Du kanske skulle ta dom där proverna och kolla om tröttheten hänger ihop med att du kännt dig nere? trötthet är typiskt symtom på ämnesomsättningsfel...
Trackback
