lva.blogg.se

Att inte vilja dricka (alkohol) kan ibland uppfattas som mer eller mindre en dödssynd i dagens samhälle. Åtminstone verkar det som att det kan vara andras angelägenhet att JAG inte väljer att dricka (kom igen, varför inte, ska du inte smaka osv..) och de enda "giltiga" anledningarna till att inte dricka verkar vara antingen att man kör eller är gravid.
Man är helt enkelt inte normal om man tackar nej utan någon orsak.
Som tur är för mig så behöver jag inte utsättas så ofta för sånt där eftersom jag inte är någon festmänniska direkt heller. Jag tycker jättemycket om att träffa kompisar, och vill dom dricka så okej för mig, men jag är inte den som längtar efter att gå ut och dansa och ha stora fester och sånt. Ännu mera fel på mig kanske, men sån är jag i alla fall.

Tänkte på det när jag gick hem från Sofie i lördags, och eftersom vi bor på var sin sida av Universitetet så mötte jag såklart en massa folk som var på väg ut på krogen när jag gick hem ungefär vid elva-tiden. Folk som var fulla och glada och kom gående med en burk öl eller cider i handen. Själv har jag aldrig känt någon längtan eller behov av att dricka, eller festa heller.

Det här är mitt val. De som nu måste ha några orsaker till varför det är så, läs och begrunda:

• Det är inte gott. Tycker varken om öl eller vin eller något annat som smakar alkohol. Cider går bra, så länge det inte är så mycket alkohol att man känner smaken.
• Det är inte kul. Har druckit 2 gånger i mitt liv så att jag märkt att jag blivit påverkad. Det var inte mycket, men det var inga positiva upplevelser.
• Jag känner helt enkelt inget behov eller längtan efter att supa mig full, då spenderar jag hellre mina pengar och min tid på annat.

Jag vill inte komma och predika för er som dricker, alla har ett fritt val, och jag kan inte heller påstå att jag är helnykterist. Jag bara dricker inte, så är det. Om det stör er, ja då är det erat problem.