Ångest (give me more...)
Projektet gick bra idag. Eller egentligen inte så bra, men det kändes inte som att det var en katastrof ändå, även om jag inte får det att funka som jag vill.
Har haft en helt underbar helg med pojken, men så var måndagen tillbaka, och med den all ångest. Har försökt få iväg några mail (men det verkar inte finnas en levande själv just nu som läser eller svarar på dom). Bara jag tänker på det så får jag nästan fysiskt ont, det är jobbigt, att känna som en konstant gnagande oro och ångest som tär på en. Usch. Försöker koppla bort tankarna med lite spelande, det funkar väl hyfsat, men kan ändå inte dämpa allt. Och det känns som att det är mitt fel, jag kan göra bättre, göra mer, få saken gjord. Och det kanske jag kan också, egentligen, men det är inte alltid så himla lätt att bara göra. Inte för mig.
Det finns nåt jag skulle vilja göra, nåt som kanske kunde lätta, men jag ska inte, det har jag lovat både mig själv och andra.
Ibland är det skönt att tänka sig tillbaka till i somras. Jag och Peter påväg hem från Åsele.
Har haft en helt underbar helg med pojken, men så var måndagen tillbaka, och med den all ångest. Har försökt få iväg några mail (men det verkar inte finnas en levande själv just nu som läser eller svarar på dom). Bara jag tänker på det så får jag nästan fysiskt ont, det är jobbigt, att känna som en konstant gnagande oro och ångest som tär på en. Usch. Försöker koppla bort tankarna med lite spelande, det funkar väl hyfsat, men kan ändå inte dämpa allt. Och det känns som att det är mitt fel, jag kan göra bättre, göra mer, få saken gjord. Och det kanske jag kan också, egentligen, men det är inte alltid så himla lätt att bara göra. Inte för mig.
Det finns nåt jag skulle vilja göra, nåt som kanske kunde lätta, men jag ska inte, det har jag lovat både mig själv och andra.
Ibland är det skönt att tänka sig tillbaka till i somras. Jag och Peter påväg hem från Åsele.
Kommentarer
Trackback
